Innan jag kommer igång med allt(ett lite problem jag har är att jag inte riktigt förstår hur man får in bilder än) tänkte jag köra mitt eget race- vilket innebär att ni idag ska få en liten historia. Den handlar om en tjej- also known as me- som började läsa en bok:
Mina kompisar tjötade på mig om att läsa en bok, eller en serie. Alla gjorde det, och just därför gjorde jag det inte- jag har aldrig velat vara som andra. Men jag får den av min mamma, och eftersom jag blir så lyrisk så fort jag får en ny bok så jag slår upp första sidan. Shwoop, jag blev fast. Från första kapitlet var jag inne, och jag kunde inte sluta. Jag läste och läste, blev irriterad så fort någon avbröt mig. När jag läst ut första boken stack jag fort som satan in till stan och köpte de tre som kom efter.
På fem dagar läste jag ut de fyra böckerna, och nu ångrar jag att jag inte drog ut på det- för det är aldrig riktigt som första gången jag läste dem. Jag kan Ljudet av ditt hjärta nästan innantill, och jag ryser inte av citat riktigt lika mycket som jag gjorde då.
Men jag är så glad att jag läste böckerna, för det är så himla underbart. Jag har kommit på mig själv med att dra paraleller med mitt egna liv- typ ”Edward hade burit den här väskan till mig” eller ”Fasen, nu hade man mått bra av att få se på Jacobs magmuskler, det hade gjort den här dåliga dagen lite bättre” eller ”Åh vad jag skulle vilja ha någon med Emmets humor just nu”.
Om jag inte läst böckerna hade jag inte suttit här och tråkat ut er med denna histora, då hade jag aldrig argumenterat om varför Edward är bättre Jacob och jag hade inte stannat uppe så många sena kvällar för att ”bara läsa lite till.” Jag tror att jag faktiskt helt seriöst kan säga att Twilight har förändrat mitt liv.
Dags för er berättelse. Hur började ni läsa Twilight?
//ellen
