Jepp nu har jag skrivit klart min Fanfic som är från Rosalie Hales perspektiv.Den heter Roseworld och den kommer inte ha nån fortsättning utan jag tänkte skriva lite från olika delar av böckerna och från olika karaktärer.Jag har inte förändrat så mycket utan jag har bara skrivit vad Rosalie tycker om saker och ting.Fanficet är från Twilight/Midnight sun där det är skrivit från Edwards perspektiv.Så läs gärna min fanfic och snälla kommentera om vad ni tycker om den.Jag tål kritik =)Hoppas ni gillar den : ) Enjoy!   

P.S det kan förekomma stav fel,tyvärr.   

Plötsligt blev Alice uttryckslös i ansiktet och fick den sortens tomma blick som hon brukade när hon såg framtids versioner.Hon grep hård om bordkanten som om hon behövde stöd.  

Alice reste sig ”kommer du Jasper”?”Vi kan gå ut…om du vill”.Jasper skulle inte klara det om han stannade några minuter till i matsalen med alla dessa människor. Det var sällan Alice frågade Jasper ut.Situationen måste vara allvarlig. Hon hade säkert sätt Jasper suga Whitneys blod ,tjejen som satt ett bord ifrån oss. Värmefläktarna hade blåst hit hennes doft ett tag.Hon doftade så gott…det var 2 veckor sedan vi hade jagat,jag suckade.  

”Ja vi måste” tvingade Jasper fram,han gillade aldrig att visa att han var svag, svagaren resten av oss.  

Alice och Jasper försvann ut i regnet hand i hand.  

Jag vände huvudet och mötte Isabella Swans blick,hon kollade på oss med en nyfiken blick,nej… hon stirrade på oss.Det var de vanliga,varje gång nån flyttade hit var vi de första att stirra på.Hon var bara en vanlig människoflicka med brunt hår och bruna ögon.Jag hade ingen aning varför alla var så intresserade av henne. Hon var inte ens vacker i mina ögon, ingenting genfört med mig såklart. Ingen var vackraren mig, inte ens jag hade träffat nån som var vackrare.  

”Jessica Stanley berättar för den nya tjejen om klanen Cullens alla smutsiga hemligheter” muntrade Edward.  

”Härligt”,hur vi en försökte undervika uppmärksamhet gick det aldrig.  

”Vem är killen med det rödbruna håret”?hörde jag tjejen fråga.Såklart hade hon fått upp ögonen på Edward.Jag försökte att undvika att lyssna,jag var frustrerad så att det räckte.  

Efter en stund satt Edward och blängde mot människoflickan, som om han var irriterad på någon eller någonting.Man visste aldrig när det gällde Edward.  

-Kan vi gå ? Frågade jag.  

Är den nya tjejen rädd för oss än?frågade Emmet.  

”Kan ni sluta prata om henne? Hon är bara en vanlig människoflicka ,det räcker”.  

- ”vanlig” upprepade Edward tyst för sig själv.